Vit vilar snön av Gustaf Fröding

Nu i vintertider är det härligt att krypa upp i soffhörnan och läsa Fröding. Jag blir lika fascinerad varje gång jag läser Frödings beskrivning av det han ser.
Idag tänker jag på Frödings förmåga att beskriva naturen, att hitta orden som gör att man befinner sig i den natur han beskriver. Nu är det passande att skriva från "Efterskörd
", en del ur "Vit vilar snön"
 
"Vit vilar snön på
vågiga ängder,
vinande vräker
vinden sig fram,
grälande gastar
gallra i skogen,
tjoh! höres tjutet
från kulornas djup.
Frysande furor,
höljda i fällar,
dolda i dräkt av
skinande snö,
trotsiga tallar,
täljande sekel,
täcka vårt land i
vilt majestät.
Uven och ulven
dväljas i urskog,
ruva på mord och
ropa på rov,
brummande björnen
bäddar i idet,
räv irrar illslug
kring efter byte.
Berg hänger brant sitt
bågiga utsprång
hän över friska
forsarnes fall."
Fröding (1910)
 

Detta är en del av dikten. Läs gärna resten och du ska känna hur fantasin flödar. Och det är lika men olika varje gång, samma dikt läst vid olika tillfällen ger nya bilder, nya tankar. Visst är det härligt att "resa" med GF. Det är därför det ger mig så stort utbyte och har blivit en "drog" jag inte kan vara utan.

Ja, det har ni nog läst förut men jag skriver det igen
Inte en dag utan Fröding
/Iréne