Min Fröding

 

Vid genomgång av böcker jag läst under många år hittade jag följande i boken "Lill-Babs-Hon är jag" (1996):

 

Lill-Babs träffade Urho Kekkonen i samband med ett statsbesök som vår kung gjorde. Tillsammans med många svenskar blev Lill-Babs inbjuden till ambassaden i Helsingfors.

På kvällen höll president Kekkonen middag. Vår kung presenterade Lill-Babs för presidenten och de skålade i champagne. Lill-Babs var presidentens bordsdam och hon skriver att: "Jag tror han var den mest underhållande man jag mött".

Framemot nattkröken bad kungen Lill-Babs sjunga någonting för presidenten och då valde Lill-Babs "Gamle spjuver när du druckit sista skvätten ur pokalen..."
Dikten heter "Ett liv efter detta" och ingår i samlingen Ungdomsdikter, det är min kommentar.

 

Lill-Babs skriver vidare: "Det var en underbar stund i mitt liv, att sitta där på trappan med Kekkonen och sjunga Fröding, med mattan som var hoprullad och alla som stod omkring. Det var så intimt och så nära, även om säkert inte alla hörde vad jag sjöng".

"Inte heller ska du irra

ljudlöst kring som gast och krama

bygdens tärnor eller skrämma

deras tappra fästmän lama.

Nej, en pastor med en psalmbok

läser över dig och mullen

och vad helst han sedan spår dig

nog fan stannar du i kullen!

Tills du efter några vårar

sticker fram som gräs ur jorden

tunnsådd timotej, likt dina hår

de glesaste i Norden."

 

Lillbabs skriver: "Kekkonen hade inte mycket hår på huvudet, som bekant. Som han skrattade!" Sedan sjöng hon Ferlins "I Folkviseton": "Kärleken kommer, kärleken går...................." också detta från Värmland!

 

Ja, där ser ni precis som vi vet, Fröding "går hem" överallt såväl i slott som koja!

 

Tills vi hörs igen,

/Iréne