Kungssorg i Sveriges diktning
Jag har i min hand en skrift som heter "Hemmet". Den utgåva jag har kom i samband med Frödings död. "Hemmet" nr 15 kostade 10 öre, en prenumeration kostade 5 kr för ett helt år.
På framsidan är en bild av GF och jag vill delge er vad som stod i denna skrift efter GF:s död. Det är initialerna P.M.G som skrivit. Dels är det intressant att läsa den svenska som skrevs då och så är det intressant att läsa just för att hur man skrev i samband med Frödings död:
"KUNGSSORG I SVERIGES DIKTNING
GUSTAF FRÖDING
Fastän det ej är många månader sedan vi - då med anledning av skaldens 50-årsdag - i ord och bild som hastigast dröjde vid hans livsgärning, kunna vi dock ej underlåta att nu, då slutligen den så länge flämtande livslågan släckts, ännu en ång ägna honom några rader.
Ty; från hela Sverige så för visso i dessa dagar tusen tacksamma tankar till den bortgångne diktaren. Det var en händelse , som såg ut som en tanke - och en v a c k e r tanke - att det dock blev Gustaf Fröding förunnat att uppleva just den nämnda femtioårsdagen, så att han dörunder fick själv mottaga den hyllning från alla Sveriges landsändar, från hög och låg, fattig och rik, gammal och ung, som torde ha övertygat honom om , att, huru lågt han än gärna tänkte som sig själv, denna tanke dock ej delades av det folk, som redan givit honom en plats bland sina störste. Efter den vackra halvsekelfesten, följde så ett oväntat men, ack, så snart övergående uppblossande av den sjukes livskraft, - så att han som bekant t. o. m. förmådde att i julas utsända ännu en diktsamling av honom själv, med den för honom alltid så karaktäristiska blygsamheten, benämnd blott >>Efterskörd>>. Han hade också efter denna >>Efterskörds>> utsändande, med liksom nyväckt skaparglädje, tagit itu med ännu en ny diktsamling. Men därav vart intet, - blid och moderlig förseglade. Dödens ängel med en kyss sångarens trötta läppar. Han behövde vila - och han hade förtjänat vilan...
Vi tro oss ej hava förra gången vi hade anledning dröja vid Frödings bild berört hans härstamning. Att han var värmländing, veta väl alla: han var ännu en i den stora värmländska snillekedjan: Esaias Tegnér - Erik Gustaf Geijer - Anders Fryxell - >>Fredrék på Ransätt-bröderna John och Nils Ericsson - Selma Lagerlöf - Gustaf Fröding. Född på Alsters bruk i Karlstads landsförsamling den 22 augusti 1860, var han son av den också därstädes födde löjtnanten och brukspatronen Ferdinand Fröding och sonson av brukspatron Johan Fröding, värmländing också denne. Men den sistnämnde farfadern åter var son av en från Västergötland bördig korporal (vid namn Ryman). Farmodern hette Branzell och var av gammal vämrländsk prästsläkt, känd på fädernet fem led uppåt och på kvinnosidan gående upp till den första reformationstiden och medeltidens slut.
Detta om fädernet. Mödernet åter var skånskt. Visserligen var morfadern - den genialiske mångfrestaren Carl Adolf Agardh - biskop i Karlstad men han var född i Båstad, Skåne, hade vunnit sin första ryktbarhet som professor i Lund och var son av en från Sleswig till Helsingborg inflyttad köpman. Gustaf Frödings mormor åter, biskopinnan Agardh, var född Lindschoug, köpmansdotter från Lund och stammade från skånska köpmans- och prästsläkter; vilket även gäller om biskopens mor (stammande från familjen Ullman, Cervin, Leche o.s.v.) --- Gustaf Fröding växte upp i ett vittert och musikaliskt hem; bägge föräldrarna voro ovanligt begåvade, fadern komponerade och sjöng, modern skrev vers gärna och med talang. Sonen Gustaf gick i skola i först Kristinehamn, sedan Karlstad, där han avlade mogenhetsexamen 1880. Han hade redan då gjort sig i hög grad förtrogen med äldre svensk vitterhet, särskilt poesi. Under vistelsen vid Uppsala universitet 1880-83 samt våterminen 1885 gjorde Fröding också historiska och språkliga studier, utan att likväl föra dem fram till någon examen.
Under år 1885 och sedermera från sommaren 1885 vistades Fröding, vilkens lilla ärvda förmögenhet under studieåren smält ihop, (fadern hade dött 1881, modern dog 1887) i Värmland, tidvis djupt nedtryckt av tungsinne, varför han ärvt stark disposition. Vid denna tid började han emellertid ägna sig åt journalistisk verksamhet. Han började 1885 publicera dikter i >>Karlstadstidningen>> och inträdde på följande nyår i dess redaktion. Med undantag av de perioder, då han på grund av sin tilltagande nervsjuklighet måste söka sanatorievård, var Fröding anställd i den nämnda tidningens redaktion såsom litteraturanmälare, kåsör och referent till 1896.
Allmän uppmärksamhet väckte han först 1891 genom diktsamlingen >>Guitarr och dragharmonika>>, som vann en mycket snabb och vidsträckt popularitet. Följande år erhöll han i författareanslag på Svenska Akademins förslag 500 kronor - men stötte sig nu på >>visst>> håll genom att demonstrativt skänka pengarna till - >>folkriksdagen>>. Hans popularitet ökades ytterligare genom den år 1894 i två upplagor utkomna diktsamlingen >>Nya Dikter>>. Högst nådde han emellertid i sin tredje bok, >>Stänk och flikar>> (två upplagor 1896), vilken emellertid föranledde ett beryktat >>tryckfrihetsmål>>. Tilltagande sjuklighet, som stundom omtöcknades den eljest så klara tanken, märktes redan i hans sista stora diktsamling, >>Gralstänk>> (1898). Året därpå var Fröding fullkomligt nedbruten - och sedan dess kan hans liv sägas ha varit ett så gott som oavbrutet avtynande, endast (såsom ovan nämndes) avbrutet genom ett skenbart uppblossande av livslågan kort före slutet. --- >>Ett slutat liv>>, det omdömet har i mer än ett avseende fällts vid Gustaf Frödings bår. Men också ett rikt liv... rikt på mycken och bitter prövning för diktaren, men också rikt på av honom åt eftervärlden skänkta ovanskliga skatter - >>gyllene frukter i silverskålar>>, diktens skimrande skålar, speglande den himmel, där skalden slutligen sökte sin drömde >>Gral>>..."
Med vinterhälsningar,
Inte en dag utan Fröding
/Iréne
På framsidan är en bild av GF och jag vill delge er vad som stod i denna skrift efter GF:s död. Det är initialerna P.M.G som skrivit. Dels är det intressant att läsa den svenska som skrevs då och så är det intressant att läsa just för att hur man skrev i samband med Frödings död:
"KUNGSSORG I SVERIGES DIKTNING
GUSTAF FRÖDING
Fastän det ej är många månader sedan vi - då med anledning av skaldens 50-årsdag - i ord och bild som hastigast dröjde vid hans livsgärning, kunna vi dock ej underlåta att nu, då slutligen den så länge flämtande livslågan släckts, ännu en ång ägna honom några rader.
Ty; från hela Sverige så för visso i dessa dagar tusen tacksamma tankar till den bortgångne diktaren. Det var en händelse , som såg ut som en tanke - och en v a c k e r tanke - att det dock blev Gustaf Fröding förunnat att uppleva just den nämnda femtioårsdagen, så att han dörunder fick själv mottaga den hyllning från alla Sveriges landsändar, från hög och låg, fattig och rik, gammal och ung, som torde ha övertygat honom om , att, huru lågt han än gärna tänkte som sig själv, denna tanke dock ej delades av det folk, som redan givit honom en plats bland sina störste. Efter den vackra halvsekelfesten, följde så ett oväntat men, ack, så snart övergående uppblossande av den sjukes livskraft, - så att han som bekant t. o. m. förmådde att i julas utsända ännu en diktsamling av honom själv, med den för honom alltid så karaktäristiska blygsamheten, benämnd blott >>Efterskörd>>. Han hade också efter denna >>Efterskörds>> utsändande, med liksom nyväckt skaparglädje, tagit itu med ännu en ny diktsamling. Men därav vart intet, - blid och moderlig förseglade. Dödens ängel med en kyss sångarens trötta läppar. Han behövde vila - och han hade förtjänat vilan...
Vi tro oss ej hava förra gången vi hade anledning dröja vid Frödings bild berört hans härstamning. Att han var värmländing, veta väl alla: han var ännu en i den stora värmländska snillekedjan: Esaias Tegnér - Erik Gustaf Geijer - Anders Fryxell - >>Fredrék på Ransätt-bröderna John och Nils Ericsson - Selma Lagerlöf - Gustaf Fröding. Född på Alsters bruk i Karlstads landsförsamling den 22 augusti 1860, var han son av den också därstädes födde löjtnanten och brukspatronen Ferdinand Fröding och sonson av brukspatron Johan Fröding, värmländing också denne. Men den sistnämnde farfadern åter var son av en från Västergötland bördig korporal (vid namn Ryman). Farmodern hette Branzell och var av gammal vämrländsk prästsläkt, känd på fädernet fem led uppåt och på kvinnosidan gående upp till den första reformationstiden och medeltidens slut.
Detta om fädernet. Mödernet åter var skånskt. Visserligen var morfadern - den genialiske mångfrestaren Carl Adolf Agardh - biskop i Karlstad men han var född i Båstad, Skåne, hade vunnit sin första ryktbarhet som professor i Lund och var son av en från Sleswig till Helsingborg inflyttad köpman. Gustaf Frödings mormor åter, biskopinnan Agardh, var född Lindschoug, köpmansdotter från Lund och stammade från skånska köpmans- och prästsläkter; vilket även gäller om biskopens mor (stammande från familjen Ullman, Cervin, Leche o.s.v.) --- Gustaf Fröding växte upp i ett vittert och musikaliskt hem; bägge föräldrarna voro ovanligt begåvade, fadern komponerade och sjöng, modern skrev vers gärna och med talang. Sonen Gustaf gick i skola i först Kristinehamn, sedan Karlstad, där han avlade mogenhetsexamen 1880. Han hade redan då gjort sig i hög grad förtrogen med äldre svensk vitterhet, särskilt poesi. Under vistelsen vid Uppsala universitet 1880-83 samt våterminen 1885 gjorde Fröding också historiska och språkliga studier, utan att likväl föra dem fram till någon examen.
Under år 1885 och sedermera från sommaren 1885 vistades Fröding, vilkens lilla ärvda förmögenhet under studieåren smält ihop, (fadern hade dött 1881, modern dog 1887) i Värmland, tidvis djupt nedtryckt av tungsinne, varför han ärvt stark disposition. Vid denna tid började han emellertid ägna sig åt journalistisk verksamhet. Han började 1885 publicera dikter i >>Karlstadstidningen>> och inträdde på följande nyår i dess redaktion. Med undantag av de perioder, då han på grund av sin tilltagande nervsjuklighet måste söka sanatorievård, var Fröding anställd i den nämnda tidningens redaktion såsom litteraturanmälare, kåsör och referent till 1896.
Allmän uppmärksamhet väckte han först 1891 genom diktsamlingen >>Guitarr och dragharmonika>>, som vann en mycket snabb och vidsträckt popularitet. Följande år erhöll han i författareanslag på Svenska Akademins förslag 500 kronor - men stötte sig nu på >>visst>> håll genom att demonstrativt skänka pengarna till - >>folkriksdagen>>. Hans popularitet ökades ytterligare genom den år 1894 i två upplagor utkomna diktsamlingen >>Nya Dikter>>. Högst nådde han emellertid i sin tredje bok, >>Stänk och flikar>> (två upplagor 1896), vilken emellertid föranledde ett beryktat >>tryckfrihetsmål>>. Tilltagande sjuklighet, som stundom omtöcknades den eljest så klara tanken, märktes redan i hans sista stora diktsamling, >>Gralstänk>> (1898). Året därpå var Fröding fullkomligt nedbruten - och sedan dess kan hans liv sägas ha varit ett så gott som oavbrutet avtynande, endast (såsom ovan nämndes) avbrutet genom ett skenbart uppblossande av livslågan kort före slutet. --- >>Ett slutat liv>>, det omdömet har i mer än ett avseende fällts vid Gustaf Frödings bår. Men också ett rikt liv... rikt på mycken och bitter prövning för diktaren, men också rikt på av honom åt eftervärlden skänkta ovanskliga skatter - >>gyllene frukter i silverskålar>>, diktens skimrande skålar, speglande den himmel, där skalden slutligen sökte sin drömde >>Gral>>..."
Med vinterhälsningar,
Inte en dag utan Fröding
/Iréne