Min Fröding

Ja, så sägs det att Fröding sa till Hildegard Alstermark när de var ute och gick. Inte vidare romantiskt men det var en bra väg att gå på! 

Jag tror det var grusvägen från Slorundsborg där Frödings syster Matilda bodde. Förbi Mangskogs kyrka bort till Berga gård där Hildegard bodde, kanske. 

 

Den åttonde juni i år åkte jag grusvägen och den är inte bara bra att gå på eller att köra bil på, den är också helt betagande vacker. Med sjön som följer vägen är det Värmland när det är som vackrast. Tänk att det ännu finns grusvägar kvar. Grusvägar gör något med oss, vi saktar ned farten och minns vår barndoms vägar. Lite som i Frödings "Strövtåg i hembygden" blir känslan när pratet i bilen tystnar och minnena tränger sig på. 

Sakta glider vi fram och jag tänker på alla de gånger Fröding gått här, säkert upprymd av någon av de historier Annersch Jansa, som jobbade på Slorundsborg, berättat. 

Förmodligen gick Fröding vägen fram och funderade på hur han skulle sätta dessa historier på pränt. Fröding känns så närvarande och många strofer glimtar förbi. Det känns bra att tystnaden får råda och utrymme ges för egna tankar och fantasier. 

 

Jodå, jag, min bror, svägerska och en god vän, stannade till vid stenen "Det var dans bort i vägen" och se där vi dansade, min fine bror och jag. 

 

 

Jag funderade på om det var sant att Fröding var en mycket dålig danskavaljer. Tänk att skriva så melodiskt och rytmiskt men inte kunna uttrycka det i dans. 

Det finns många tankar kring Fröding och mycket som skrivs om honom har en ton av dysterhet. Och nog var det mycket som kunde varit bättre i Frödings liv. Jag vill dock känna att han i mångt och mycket var både humoristisk och spjuveraktig. 

 

I juni månad är det väl oundvikligt att inte skriva några strofer ur "Vackert väder". I all synnerhet efter att ha, på samma resa, varit inne i Brunskogs kyrka. Vi besökte även Annersch Jansas grav. 

 

"Klar låg himlen över viken,
solen stekte hett,
och vid Haga ringde Hagas
gälla vällingklocka ett.

Brunskogs kyrka stod och lyste
Som en bondbrud, gran och ny. 
Över björkarne vid Berga
Som ett hattflor på en herrgårdsfröken
Svävade en sky."
Fröding (1891) ur Gitarr och Dragharmonika

 

Precis så var det den dagen vi var där. Jag rekommenderar verkligen alla att göra en resa i Frödings spår. Det är en otroligt vacker resa och Frödings närhet känns påtaglig. 
Glöm nu inte vad jag har sagt,

 

/Iréne