Min Fröding

Hej, Frödingvänner!

Idag kåserar jag kring en tänkt middag med Fröding. Ni är hjärtligt välkomna med på kalaset och kanske kan ni roa er med att räkna efter hur många dikter kvällens middag tangerar.

Fröding har bjudit mig på middag på statshotellet i Karlstad. Matsalen är fylld till brädden av gäster. I den finare delen av restaurangen sitter Ärkebiskop Jöns och boktryckaren Forssell, ivrigt konverserande vid ett av borden. Se där! Vem kommer om inte Gustaf Warodell i egen hög person och han sätter sig vid ärkebiskopen och Forssells bord. Fröding är på särskilt gott humör i kväll, månne det beror på sällskapet. Han plirar ut över salen, inte så lätt att se alla i det stämningsljus som är. Fröding är närsynt, jag hjälper honom och berättar vilka som kommer. Kanske han just ikväll får uppslag till nya dikter.

Vi börjar med att beställa in ”Blankspa” eller "Consommé", som det heter i de finare kretsarna. Servitriserna ilar omkring, det är Bolla, Kersti och Finnbacka-Britta och det är Kajsa i kallskänken, Tilda och Marja som lagar varmrätterna. På hotellet städar Maja, Erk är vaktmästare och så får de lite pengar till en plog och kanske en harv. Detta strävsamma gamla par.

Rätterna av typisk värmlandsmat här bärs in:

Stuvad lake
Kalvdans
Klengås
Skrädmjölstekakor
Motta (nävgröt)
Värmlandskorv
Mörske

Dryck:
Enbärsdricka 
Någon kanske har en fickplunta med ”Skogsstjärnan”, vem vet!

©www.gardets.blogspot.se - Motta

©www.mimmismat.blogspot.se - Klengås

Det är vackert väder och nog är det en kväll där skogsrån kan tänkas vara ute. Vi diskuterar äktenskapsfrågan. Fröding tror inte på äktenskapet, tyvärr. Våran prost sitter vid ett av borden och han spottar inte i glaset. Fröding säger att: ”nu för tiden är allt prästerna mer som folk är mest” och så är det inget mer med det. 

Stina Stursk och Landsvägsmaja syns gå förbi utanför, de verkar ha bråttom. Jan Ersa har kommit in och tittar snett och surmulet mot Per Persa som satt sig i andra änden av matsalen.

Fröding och jag pratar om livsglädjen och om döden, det som är världens gång. Vi funderar kring de vackra juninätter som snart är förbi. Tänk att vandra i skogen vid solnedgången och hur annorlunda det är nu mot när vi vandrade samma väg i ungdomen. Då var livet oändligt, nu inser vi att det är ändligt. Se där! säger Fröding, här kommer Ingalill och är det inte en munk kanske den fattige från Skara.
Jo, nog tycks det mig så. Det är knappt vi hinner äta för alla kända och okända som dyker upp. Fröding tycker mycket om Motta och han tar några rediga fläskskivor och öser flott på och så en stor klick lingonsylt. Själv har jag kommit till klengåsen! Denna delikatess med dess rivna mesost och mycket smör, det smakar nostalgi!
Jag är i valet och kvalet, vad ska jag välja nu av allt det goda? Lite mörske på slutklämmen skulle smaka.
Det är precis som på den gamla goda tiden. Då sjöng vi ”Tre trallande jäntor” och ”En litten låt öm vårn”. Vi fantiserade om bergslagstroll och Lelle Karl-Johan var så lättskrämd och trodde på allt vi fantiserade om. Han sprang hem till sin mamma och fick tröst.

Fröding berättar om Dolores di Colibrados. Jag undrar allt om det inte är sin mamma, Emilia, han berättar om. För ett ögonblick ser han sorgsen och vemodsfylld ut. Med ens skiner han upp och berättar om tre käringer i en backe om Nils Utterman, Rot-Johan och Hallidajen och så är humöret på topp igen. Fröding tycks pendla mellan sorg och glädje, blixtsnabbt.
Han har en otrolig iakttagelseförmåga. Han ser ett grönt blad på marken och kan skriva om det eller en visa till snigeln.
Många kommer fram och vill prata med Fröding. Det är Gamle Johannes, prästen Bodenius, Fredrik på Ransätt , Anna Lek och så Maggan (Mauritz Hellberg) förstås.  

Jag vill helst ha Fröding för mig själv nu när han äntligen bjudit ut mig på restaurang men Fröding är känd och omtyckt. Så får vi lite tid för oss själva och han läser "Nypenrosa" för mig, den vackraste av kärleksdikter.

Vi går landsvägen hem och utmed vägen händer saker. Där kommer skogsrån, ungtallsmidig och enstamsvig. Några pojkar är ute, de går nog på dompen. Jonte är på väg hem med Brunte.
I den fagra juninatten kommer doft ifrån klövern på blommande vallar. En räv kommer ilande förbi och en uv hörs vid Brynbärsbråten. Nils Utterman är med och spelar på sitt bälgspel, "dudeli! dudeli! dudeli” dej.

Här vaknar jag, en Lycklandsresa i fantasin med Fröding som är över.
På olika sätt fantiserar jag ofta kring de dikter jag läser. Det är det som är så underbart med poesi. Ta en dikt, läs den och gör den till din egen.

Vad säger man?
Inte en dag utan Fröding

/Iréne