Rätt ofta får jag frågan...
"Vad är det som gör att du tycker så mycket om GF"?
Vilken fråga! Vad är det som gör att man inte läser GF undrar jag då?
Nåväl, det har nog en hel del med min barndom att göra. Jag hade en alldeles särskilt lycklig och rik barndom, det vill säga rik på kärlek och upplevelser. Vi bodde nio personer i ett rum och kök tills jag var sådär åtta år. Men vi var sällan nio personer hemma, dörren stod alltid öppen för de som ville in. Det var oftast de ensamma "gubbar" som fanns på bygden och de var lite speciella. De var riktiga filosofer och deras berättelser var bättre än många skrivna sagor.
Det var en sak till som var så bra med min barndom, vi hade inga böcker! Ja, ni läser rätt. Vi hade inga böcker och det gjorde att jag alltid funderade kring hur det skulle vara att äga en bok. Jag trodde att de som hade böcker var väldigt rika och det betydde för mig att det nog var en ouppnålig dröm. I tioårsåldern hade vi flyttat till ett större hus, mamma började jobba och vi köpte TV. Då hände något som kom att påverka mig kollosalt mycket, Nils Ferlin dog och det visades ett TV-program om honom och det var mitt första möte med poesi.
Jag började i och med detta att läsa poesi och vad mera, jag började lyssna på "fiolgnissel" som de kallade klassisk musik i mitt hem. Pappa var skogshuggare och det var snus, grovt språk och granbarr och det var inte dumt det heller. Mozart kom in i mitt liv och så kom GF smygandes och tog en allt större plats.
Nu har jag många böcker och väldigt många böcker kring GF, min dröm har gått i uppfyllelse. Jag är med andra ord rik! GF är en del av min vardag, om jag är glad då läser jag GF, behöver jag tröst läser jag just dikten "Tröst" eller något annat som tröstar mig. Ofta läser jag bara för att jag är och finns.
Jag är fascinerad av allt kring GF, hans familj och hans liv. Jag läser om och om och försöker hitta nya sätt att se och läsa honom. Jag är rätt ofta i Uppsala på konferens och då är jag på samma gata som han bodde en tid och så passar jag på, när tid ges, att gå upp till hans grav och småprata lite.
I somras åkte jag till Eksjö och besökte Emilias grav. Ja, jag har även varit i Kristinehamn och varit på hans pappa och systers grav. Det ger något att finnas där de har sitt vilorum.
Om ni tycker det roligt att jag kåserar lite kring GF och mig så gör jag gärna det fler gånger. Nästa gång jag lägger ut något tänkte jag ge er två dikter som visar på hur moralen kan ändra sig över tid!
Vi hörs snart.
Tills dess glöm inte:
Inte en dag utan Fröding
/Iréne